Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. På Höganloftsbron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheten att här komma upp på muren, hvars torfbeklädda
sluttning hvilade på en lodrät gråstensmur, liksom huset
midt emot.
Blek af förskräckelse blickade flickan öfver broräcket och
afgrunden. På sluttningen af muren låg den arme ynglingen
framstupa i en hoplutad ställning. Helt visst hade han ej fått fotfäste
eller hans krafter svikit honom vid det djärfva luftsprånget.
»Heliga jungfru, han är förlorad», utropade flickan och
höjde sina armar mot himlen!
Hennes rop öfverröstades dock af ett annat nere från
gården mellan huset och muren. Hon såg ditåt, och hennes
fasa ökades, när hon fick se mannen, som befallt gossens
gripande, åtföljd af en hop knektar, skynda fram.
Men liksom väckt af ropen, började gossen röra på sig,
och innan hans förföljare hunnit utför trappan, var han på
benen igen.
»En stege», ropade åter den myndiga stämman, och ett
par af knektarne ilade bort.
Flyktingen var dock nu på krönet af muren, som åt
yttersidan stupade brant ner mot vallgrafven.
»Stanna!» hördes då den befallande stämman, »rör dig
ej, om du vill behålla lifvet. Tag sikte på honom, Björn,
och håll pilen till ögat!»
Och skytten spände sin båge och lade pilen på.
»Skjut, skjut», hördes åter stämman, »vill den varulfven
ej stanna här med lifvet, skola vi åtminstone kasta hans
lik till sällskap åt fadern i tornet.»
Efter all sannolikhet var det att antaga, att flyktingen
skulle styra kosan åt vänster utefter muren, för att möjligen
uppnå den punkt, där han kommit öfver under natten. Också
tog han ett steg i den riktningen, men i samma ögonblick,
som befallningen att skjuta gafs, vände han tvärt om och
ilade med en otrolig vighet och själsnärvaro utefter murens
krön de få stegen fram emot tornet vid borgporten. Här sköt
tornet ut något utom muren med ett skarpt hörn. Till följd
af ynglingens plötsliga vändning flög pilen förbi hans rygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
