Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tändes på bergets topp, tillkännagifvande för vän och ovän,
att örlig var för handen. Men det var något utom de
allmänna räkenskaperna öfver öfvadt våld och godtycke, —
räkenskaper, hvilka, när redogörelsens dag en gång kom, skulle
fälla sin man, och hvilka kräfde handling af hvarje
rättsinnad svensk man, — det var något utom dem, som kom
ynglingens barm att svalla högre och färgade hans kind i blod,
det var de hånande slutorden af den fege utländingen:
anspelningen på hans fader.
Herman Berman var uppfödd hos Engelbrekt och hade
under hela sin uppväxt varit omgifven af den trognaste vård
från bergsmannens och dennes hustrus sida. Men han bar ett
annat namn, han stod icke ens i något aflägsnare släktskapsförhållande
till sina fosterföräldrar, och om sin egen fader
och moder kände han intet. Det var ett ämne, som fosterfadern
aldrig velat inlåta sig på. »Du är min väns son och
han hette Herman Berman liksom du!» — Det var det
stående svaret på alla frågor i detta afseende. Och hur det är,
så lefver inom hvarje människa ett behof att vara på det
klara med lifvets första villkor. Huru godt och varmt det
än är omkring henne, så känner hon sig dock mer eller mindre
som en vilsen fågel, om hon ej kan med öppen panna och
utan att rodna tänka tillbaka på och omnämna sitt upphof.
Fogdens hånfulla utrop, då han sporde efter Hermans
fader, framkallade med ens hos ynglingen alla gamla griller,
hela hans hjärtas längtan efter visshet i denna sak. Det var
den ömtåligaste punkten att röra vid. Knappast hade
grefvens mellankomst behöfts för att lägga band på den
uppbrusande vreden, om icke dessa ord uttalats af fogden. Det
var droppen, som kom den bräddfyllda bägaren att flöda öfver.
Omkring allt detta rörde sig nu ynglingens tankar, där
han red vid grefvens sida.
Men snart hade de därunder hunnit upp de framför
ridande, och med ett utrop af glädje styrde Agnes sin häst in
till sin faders, sedan dock hennes blickar med ett obeskrifligt
behag öfverfarit den tyste ungersvennen vid hans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
