- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
42

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fogden, som just stod i begrepp att också vända sig till
Herman, ehuru väl icke i samma afsikt som fru Richissa, att
döma af uttrycket i hans ansikte, drog hastigt sin breda
mun till ett föraktligt leende.

»Underlig synes mig seden vara hos eder, fru Richissa»,
sade han, »om den där handlingen af en simpel sven skulle
förtjäna någon tack. Men jag trodde dock, att den gode
bergsmannens budbärare skulle vara mera fortfärdig att föra min
hälsning till sin herre, än hvad denne sven tyckes vara!»

Utan tvifvel skulle fogdens ord hafva framkallat ett
obehagligt uppträde, — det var måhända också något, som
han åsyftade, åtminstone för så vidt som det rörde svennen.
Men då gjorde grefven min af att ropa fram en af sitt folk
för att hålla den skygga hästen, något som dock afböjdes, och
härigenom leddes uppmärksamheten från svennen åter på fru
Richissa. Dels för att åter gifva henne tid att hämta sig,
dels emedan han verkligen ägde sinne för det vackra, hvar
helst det uppenbarade sig, lät grefven sin blick öfverfara
landskapet, som låg där i vårsolens glans så friskt, så
nyutsprucket, som om aldrig en syndig människas fot trampat dess
jord. Ett utrop af förtjusning undföll honom, och han såg
på sin dotter, som om han väntat sig ett liknande utrop
äfven af henne.

Men hans dotter, som också ville begagna sig af tillfället,
såg helt tankfull ut, och när hon såg upp på grefven, låg
det en bön i hennes blick. Detta påminte honom om hennes
ord, när de möttes, och han sade till hälften skämtande, i
det han flyttade blicken från henne till fogden:

»Ditt tålamod sättes på hårda prof, min dotter. Det
synes till hälften, som om dagen ej vore gynnsam för dig.»

»En färd genom Dalarne, grefve Hans, skall icke och kan
icke skänka något behag åt stolts jungfrun, er dotter, jag tror
mig hafva gjort er uppmärksam därpå redan förut», yttrade
fogden och tillade med ett själfbelåtet leende, »Jösse Eriksson
kan icke vara närvarande allestädes ...»

Och likväl», afbröt honom grefven, »lärer det nu vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free