- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
68

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den väldige mannen tryckte vid dessa ord krampaktigt
stafven i sin hand, och en ljungeldsblick sköt fram ur hans
mörka öga.

»Belgsting, Dalarnes höfvidsman», eftersade han långsamt
den lugne bondens ord.

»Sådant går talet här söder ut», fortsatte bonden, »du är
bergsknape och af gammalt frälse, du är man att föra oss an
i striden ... Icke vet jag, hvad männen från Siljanssocknarna
säga därtill, men nog känna de dig lika godt som vi här
nere.»

»Än Engelbrekt då?» frågade Belgsting och såg skarpt
på bonden.

»Engelbrekt lärer väl icke säga nej till vårt val»,
fortsatte denne, »han är mäkta ansedd, men han har aldrig
uppträdt bland oss, och knappast lär han dock i anseende kunna
förliknas med dig, Belgsting.»

Den stolte mannen lät vid dessa ord sitt hufvud sjunka.
Hans ögon blickade oaflåtligt på glöden i den till hälften
nerbrunna brasan, medan hans vänstra hand omfattade
pålyxan, som satt instucken inom den breda lädergördeln om
hans lif.

Tystnaden, som nu inträdde, afbröts af dörrens öppnande.
En ung man visade sig där, men den breda skuggan af
mannen, som stod framför spisen, gjorde, att man icke genast
kunde urskilja hans anletsdrag. Knappt hade han dock tagit
ett par steg fram på golfvet, förrän både bonden och den
sjuka utropade:

»Herman!»

»Guds fred, godt folk», svarade denne, i det han slog
sin våta hatt mot handen, »ett vargaväder ute, men stränge
herrar ha stackot regemente. Vinden har vändt sig och kommer
nu nordan från, så att innan midnatt ha vi vackert väder.
Hur mår I, gammalmor, efter nappataget i går? Mats Ersson
har sökt en trygg stuga åt er.»

»Guds moder vare lofvad!» genmälde kvinnan, med mig
går det väl an, och bättre är det nu, sedan jag ser eder frisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free