- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
69

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fri. Tro mig dock, många krokar lära nu läggas för
Herman Berman, så långt fånglinorna räcka från Borganäs’
torn!»

»Låt dem läggas, moder, mitt svärd och min goda häst
må väl veta att fria mig, och snart hoppas jag, att vi också
skola en gång få sätta hårdt mot hårdt, och då ve öfver detta
ormanäste! Tack, Erik, du skötte min häst som en hel karl
i går, och vore jag riddare, skulle du bli min sven, så sant
jag heter Herman.»

Gossens ögon brunno af en egen glans vid dessa ord,
och hans fula ansikte blef riktigt vackert. Han stod upp och
fattade den unge mannens hand.

»Du har haft ditt lif ospardt för mor», sade han, »så vill
jag ock hafva mitt för dig, jag må nu vara din riddarsven
eller icke.»

»Så säger Elof ock», vidtog bonden i långrocken, i det
han gick fram och slog den unge mannen på axeln, »ett godt
och ärligt tack och ett redligt handtag, när så behöfves, det
är den gärningen värd, som du utförde i går, Herman. Jag
träffade Mats Ersson själf, och lyckan var med dig och
honom, så att han kom fram i rättan tid. Hade fogden sett
honom, när han red fram, allt hvad hans häst förmådde springa,
så hade han väl knappast låtit leda sig ur spåret, därför att
du vände stäfven åt öster. Fogden och hans ryttare redo
söder ut igen vid middagstiden, och var då fogden så grym,
att männen, som mötte honom, ej kunde se mer än hvitögat
på honom.»

»Och de andra kvinnorna», sporde Herman, »kunde de
rädda sig?»

»Nej, de fingo nog draga lassen till bys, och fingo många
slängar därtill ...»

»De voro dock unga!»

»Men fogden skulle alltid hitta dem, och då blefve den
sista villan värre än den första. Gammalmor här skall ha
svårt att gömma sig så väl, att icke fogden finner henne

»Så fort du får krafter nog därtill, moder», sade Herman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free