Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndom den ädle och gode herren, konung Magnus, när han satt
på Husaby kungsgård eller på Norberg, och de rätter han
gaf både åt kopparbergsmännen och silfver- och
järnbergsmännen, och ofta hörde jag min fader tala om tiderna
dessförinnan under den stränge kung Magnus Ladulås och den
ädle marsken Torkel Knutsson, och alla minnas vi väl
konung Albrekt och drottning Margareta, men aldrig, äfven
då när skatten från bergsmannen gick till utländsk man,
rådde godtycket så som i våra dagar. Här finnes icke en
bland oss här, som icke lidit olag under konung Erik och
hans fogdar.»
»Långt borta är kungen», fortfor gubben, sedan han låtit
blicken öfverfara männens allvarliga anleten. »Han har
knappast varit i sitt rike, sedan fru Margareta dog. Och vilja
vi bönder söka honom med våra käromål, så antingen finna
vi honom icke, eller få vi umgälla vår utfärd med fängelse
och lif och gods, eller ock drifva de höge herrarne och
kungens fogdar gäck med vårt lidande. Landet ligger öde stora
sträckorna, skatterna tagas ut efter godtycke. En oxe tages
för 12 öre, fast han i städerna gäller 4 mark, en ko för 6
öre, fast hon eljest kostar 2 mark. Men fogdarne gå fria,
hur mycket vi än klaga, och därför ha de blifvit ju längre,
ju värre. Nu har fogden öfver Västmanland och Dalarne
upphängt fem män i rök och stekt dem till döds.»
Ett sorl af vrede gick vid denna gubbens skildring
genom männens ring. Det var, som det enkla uttalandet i ord
af deras nöd och elände låtit dem se sakerna i en belysning,
kraftigare och mera bevisande, än hvad den tysta tanken,
buren och sammanpressad i hjärtats djup, någonsin kunnat
åstadkomma.
Men gubben fortfor:
»Då så är, så är mitt råd, att vi nu genast se oss ut en
man, som vill föra oss an, och med honom viljom vi gå man
ur huse.»
»Ja, ja, vi vilja utse en höfvidsman», ropade männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
