Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 89 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka buro, sex och sex, hvar sin likkista. Fem sådana
följde efter hvarandra. Utom bärarne följde ingen det sorgliga
tåget, och under den första halfmilen var det lika ensligt
omkring det samma.

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Det var ett tåg af tysta män, hvilka buro, sex och sex, hvar sin likkista. (Sid. 89.)

Först när de kommit genom Hedemora, började folk
strömma till från alla vägar och stigar, så att samlingen till
slut blef helt talrik. När tåget skred in på Skedevi
kyrkogård, fylldes denna helt och hållet af män, kvinnor och barn.
Trängseln blef så stor, att klockaren med vigvattenskålen och
församlingens pastor, den ärevördige mäster Petrus, hade svårt
att bana sig väg.

Intet störde dock för öfrigt stundens högtid. Hvarje
ansikte, som blef synligt, allt efter som tåget skred framåt, bar
prägeln af en tung, dyster sorg, i ett och annat till och med
gränsande till förtviflan, men icke en, som brusade upp för
ögonblicket, för att lika hastigt försvinna, utan en, som var
liksom utmejslad drag för drag, frukten af långa års lidanden.
Själfva barnen tycktes fatta, att något ovanligt var på
färde, och de, som buros på sina mödrars armar, gömde skyggt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>