- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
91

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärta och ropade med tordönsstämma: upp att afskudda, att
nedgöra godtycket! Ingen fanns i detta ögonblick i Skedevi
kyrka, som icke kände sig djupt gripen. Det var, som om
genom ett trollslag lagens vårdare sjunkit ned från sin tron
och visat sig i all sin nakenhet som en blott och bar
människa, men en människa belastad med skuld och brott.
Godtycket är lagens motsats, och äfven maktens mest pompösa
emblemer kunna ej på längden uppbära det. Det falska,
sminket må för öfrigt vara aldrig så väl anbringadt, faller
till stoft, sanningen segrar — det är en grundlag, som ej
dikterats af någon människa, vare sig med påfve-tiar eller
kejsarkrona, utan för hvarje människa af Gud själf.

Här i den tysta landskyrkan föll i denna stund en sådan
utsminkad och utpyntad storhet. Inför det höga och heliga,
vid randen af den sinnliga världen, framstod mera lefvande
än förr den slående sanningen, att konungens man, lagens
upprätthållare var en lefvande lögn. Det var, som om
Borganäs’ murar ramlat i sär, som om svärd och sköld och
pansarskjorta ryckts ifrån den myndige fogden, och som om han
stått där utan huld och skygd; — utan skygd därför, att han
stod där som den falske lärjungen, hvilken förrådde sin herre,
och mästare. Och förrädare är en hvar, som sviker sin herre,
och konungens män äro lagens män, — och det var lagen,
som konungens fogde svikit.

En suck, en enda, men från många hundrade hjärtan,
steg upp och pressades mot tempelhvalfvet. Det var de
förtrycktes, de lagvroknes tysta dom öfver lagbrytaren Jösse
Eriksson.

Då började inom altarringen den silfverhårige uppstämma
mässan, och de heliga orden knöto tillsammans männens
och kvinnornas hjärtan i brinnande bön till fädrens Gud om
hjälp och skygd och kraft för den dag, som stundade. Att
det var en stridens dag — det bebådade uttrycket i hvarje
ansikte.

Och äfven där ute på kyrkogården, där hufvud stod vid
hufvud under trädens skugga, äfven där spredo sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free