- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
93

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något dystert utbredt öfver dem, och därutinnan skilde sig
detta anlete från det förra.

Detta tycktes också arbeta med någon stor och tung sorg,
men blicken var lugn och djup och talade om klarhet och
fasthet i viljan samt en förtröstan på ett högre bistånd, som
icke sviktade. Det drog betraktaren, med eller mot hans
vilja, med sig. Vid prästens fromma bön, när den heliga
mässan började, kunde man liksom se, huru mörkret vek bort
från denna lugna och klara, men skarpa blick, och huru den
strålade af det vissaste hopp.

Plötsligt började ansiktet därute vid kyrkogårdsmuren
förflytta sig framåt. Det tillhörde en högväxt man, ty det
blickade öfver allas hufvuden. Liksom dragen af osynliga
krafter, närmade sig mannen allt mera kyrkodörren. Det var
just som prästen för altaret började mässan.

Mannen for med sin hand öfver ögonen. Måhända var
ljusskenet, som här rikare strömmade ut ur templet, för starkt
för hans ögon. Efter en stund togs handen bort, och mannens
blick såg rakt in i kyrkan. Den fästes där på ett visst
föremål; det var det ansiktet med de ädla dragen där framme
invid koret. Och mannens blick hårdnade till och glödde,
som om andens hela kraft samlats där i detta ögonblick.
Men mässans heliga ord summo så sakteliga fram genom
tempelhvalfvet, och de nådde äfven den storväxte mannen
med den vilda blicken, och åter skymdes denna bort af handen.

Så stod han några korta ögonblick, då han vände sig åt
sidan, som om någon där tilltalat honom. En man hade också
nalkats honom och stod nu vid hans sida samt vidrörde sakta
hans arm. Det var en liten karl, insvept i en vid kappa.
Jätten såg på honom med en blick, som utvisade att hans
tankar befunno sig på ett helt annat ställe, och det dröjde
en stund, innan fullt medvetande om det, som tilldrog sig
invid honom, återvände dit. Då drog sig ett svagt leende
öfver de allvarsamma dragen.

Den lille gjorde en rörelse åt sidan. Jätten nickade, och
de försvunno på sidan om kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free