- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
100

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

moders fromhet upprest, här må det finnas plats för hennes
fridlöse son, och härifrån må hans simpla ord finna en väg
till din tron.»

Han såg upp på helgonbilden. Det var den heliga jungfrun
med Jesusbarnet på sin arm. Kring bådas hufvuden
hade konstnären anbringat en förgylld gloria, som återkastade
skenet från den flämtande ljuslågan. Ett eget uttryck gafs
härigenom åt bilden. Guds moder tycktes blicka ned på den
bedjande och böja sitt blida ansikte emot honom.

»Moder, moder», fortsatte den bedjande, »lägg din hand
på min hjässa och känn, hur den bränner. Och likväl finnes
icke på min tillryggalagda väg en handling, hvarifrån du
behöfver vända bort dina ögon ... Engelbrekt, ha ... hvar
kom den tanken ifrån just nu? Skulle där den vrå ligga i
min lefnads fordom, hvarifrån mörkret fallit öfver mig? ...
Nej, nej ... Han var det, som lade orden på min tunga och
göt grymheten i min själ, han var det, icke jag, som talade
de hårda orden ... Ve, ve öfver...»

Meningen hann ej fullbordas. En man hade lutat sig
ned och hviskat ett ord i den bedjandes öra, och han for
hastigt åt sidan, som slagen af åskan. Den drömmande
blicken fick plötsligen ett uttryck af bestörtning, men snart
tycktes detta försvinna och lämna rum för någonting
liknande det, då hans öga för en stund sedan träffade det ljusa
ansiktet framför Mariabilden.

Mannen, som stod framför honom, var liten till växten,
men axelbred och tydligen af stor kroppslig styrka, han också.
Han var klädd i tröja af brunt kläde och bar omkring lifvet
en lädergördel med silfverspänne samt på fötterna höga stöflar
af brunt läder. Ett drag af vemod hvilade öfver hans anlete,
när han reste sig upp och betraktade den knäböjande
mannen framför sig.

»Engelbrekt!» utropade denne och det gnistrade i hans
öga, och hans regelbundna anletsdrag förhårdnade, som om de
med ens blifvit till brons.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free