- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
104

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikt på en förträfflig järnmalm, som bröts här långt tillbaka
i tiden. Sitt namn har det erhållit däraf, att biskopen i
Västerås under medeltiden ägde en del däraf. Att de
andlige i allmänhet mycket vinnlagt sig om bergsbruket, därom
vittna en mängd hyttor och grufvor, som däraf erhållit sina
namn. Naturligtvis innehade de också många sådana
ägendomar. Kanikehyttan här i närheten af Bispberg har sålunda
sannolikt fått sitt namn af kanikerna eller domkapitelsmän
i Västerås, hvilka ägt henne. Nu är hon en by, till namnet
lik alla vid vattendrag här i trakten belägna byar, hvilka
ännu bibehålla benämningen hyttor och tyda på, att äfven i
längst förglömda tider ett lifligt bergsbruk här varit rådande.

De båda ryttarne redo tysta vid hvarandras sida. När
de kommo upp på berget och sågo det vackra månbelysta
landskapet utbreda sig, stannade de.

»Rida vi fram till Säter i natt?» frågade den ene.

»Jag menade, vi skulle taga till härberge hos Kettil här
på berget», svarade den andre, och därefter iakttogo båda åter
tystnad.

Efter en stund satte de hästarne i gång och redo ett kort
stycke väg till en enstaka gård, hvars byggnad dock utvisade,
att den tillhörde en förmögen man. De hade just stigit af
sina hästar och stodo i begrepp att leda dem till en särskildt
liggande byggnad, som genom de i närheten befintliga
körredskapen tillkännagaf sin egenskap af stall, då de stannade
och lyssnade. Ljud af steg nådde deras öron. De kommo
allt närmare, och snart sågo de en man i månskenet vika af
inåt gården.

Mannen studsade, när han fick sikte på de båda afsuttne
ryttarne, men gick med stadiga steg fram till dem.

»Vid S:t Erik», sade han, när han kom närmare, »jag
trodde här vara fogdegästning på färde. Guds fred, Engelbrekt,
är du ute så tids på dygnet. För in hästarne i stallet,
Herman, vi gå in förut.»

Därvid tryckte han den resandes hand, och de gingo båda
uppåt gården till boningshuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free