Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berätterskan log, och med sin svärmiska blick fäst på
den mjuka grönskan framför sig, sjöng hon:
När Signa lilla vaknade och kringom sig såg,
Så var det en konungason på hennes arm låg,
Allting var förändradt och allting var godt,
Och de lekte!
Bägge så vaknade de i sitt slott.
Och de lekte både nätter och dagar.
»Den sagan tyckte jag om, Karin; kan du någon mera,
som icke slutar med sorg och död, så berätta för mig eller
sjung, om du vill, men berätta hellre, för när du sjunger,
blir du så trolsk, att jag blir rädd för dig.»
Och så var det. Berätterskan var så inne i sitt ämne
och tycktes själf vara så öfvertygad om både möjligheten och
sanningen af allt hvad hon berättade, att hennes berättelse
ryckte hennes åhörare ofrivilligt med sig. Men när hon sjöng,
fick hennes vackra ansikte ett så obeskrifligt behag, på samma
gång som hon tycktes blifva hänryckt och liksom se framför
sig det, som visan skildrade, och själfva melodien med sina
veka, vemodiga tonfall smekte och liksom förtrollade örat, så
att man väl kunde säga, att sångerskan såg trolsk ut.
Hon log och slog blygsamt ned ögonen för det beröm,
hon fick.
»Jo, kan jag så», sade hon, »jag kan en om en
bondedotter, som hette Rosa lilla.»
»Som blef lycklig ...?»
»Ja, visst blef hon lycklig ...»
»Berätta, berätta då!»
»Det var en gång en bondedotter, som hette Rosa lilla»,
började Karin och log ännu en gång, men nu åt sin åhörares
ifver, »som var så fager, att fagrare mö fanns icke i sju
konungariken, och konungens son blef kär i henne och ville
trolofva sig med henne, men Rosa lilla sade: »huru skall
detta låta sig ske, för jag är fattig och I ären rik, och I
ägen städer och I ägen slott, men jag är blott ett fattigt
bondebarn!» Men konungasonen älskade henne så högt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0114.html
