Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Köpmannen svarade, att han trodde sig hafva förstått
meningen och tillade på skämt, att skrifvaren var lika
försiktig nu, som på den tiden, de arbetade tillsammans i
Lübeck, efter som han valde denna plats för ett så viktigt
samtal. Men därtill sade Mårten Skrifvare, att för de få ord,
som de behöfde tala, var platsen här bättre, ty prästen vore
en riktig bondevän, och där inne hade väggarna öron. Hör
nu på, du är gilles-broder, och S:t Örjans gille sammanträder
i morgon kväll, både Engelbrekt och Herman äro gillesbröder
och komma att infinna sig där; det skall då blifva en lätt
sak för dig att vinna den unges förtroende; och så ...»
»Och så?»
»Ja, han sade intet mera, men jag hörde ett väldigt hugg
som af en hvass knif i logväggen, och så sade skrifvaren:
»just så är min mening. Vid korset, fogdens ryttare äro för
klena maskor i det garn, som behöfves för dessa fjällfiskar.
Jag trodde mig hafva en af dem i mitt våld i denna kväll,
men han ryckte garnet isär, som om knektarne varit blånor.
Det är därför, som jag tror, att det är rätt så godt att ...»
Skrifvaren sade icke heller nu ut hvad han menade, men
köpmannen tillade: »Godt, jag förstår — han skall falla som
en oxe!» »Men», tillade han, »är herr Johan att lita på, skall
han hålla sitt löfte att betala den dryga summan?»
»Ja», svarade skrifvaren, »du kan tryggt förlita dig därpå.
Han hoppas vinna en guldgrufva på svennen. Köpmannen
frågade då, huru det skulle gå till, och skrifvaren sade, att
svennen stod honom i vägen hos hans hjärtans kär ...»
»Och hvem skulle väl vilja vara den fege herr Johans
hjärtans kär?» frågade Agnes med en viss förtrytelse.
»Nog sade skrifvaren ett namn», genmälde gossen och
såg misstroget på grefvedottern, »men ...»
»Låt höra?» frågade Agnes.
»Han nämnde edert namn, stolts jungfru!»
»Mitt namn ...!»
Berättelsen i allmänhet, men synnerligast den sista
upplysningen utöfvade på grefvedottern ett egendomligt inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
