Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260 man. Som I sen, ädle herre, bland alla dessa torde det
bli svårt att nedtysta missnöjet, helst som ...»
»Tala fritt ut, Engelbrekt Engelbrektsson, jag är väl också
till hälften utländing, men jag älskar dock höra ett fritt och
manligt ord, och framför allt vill jag lära känna det onda i
grunden. Missnöjet skulle stärkas, saden I ...»
»Däraf», återtog Engelbrekt, »att hela kriget är en
olaglighet ...»
»Där faren I dock alldeles vill, Engelbrekt! Än
unionsbrefvet då? Skall icke det ena riket i kärlek och endräkt
bispringa det andra, och nu gäller det Danmark ...»
»Och nästa gång?»
»En annan gång kan det ju gälla Sverige.»
»Hvad den saken beträffar, så synes den mig helt
annorlunda. Sen I, grefve Hans, den man är oklok, som jagar efter
ett byte, hvilket han icke kan nå. Våra fäder hade en stor
jaktmark, den sträckte sig så långt, som hafvets vågor gå,
men det är länge sedan dess. Nu hafva vi upphört att jaga,
vi äro nöjda med den del, Herren gifvit oss här på våra berg
och i våra skogar.»
»Skulle då icke en utländsk fiende kunna hota Sverige?»
»Säg själf, ädle herre ... hvarifrån skulle han väl komma?
Med Norge hafva vi på det hela taget haft god sämja
alltsedan konung Inges tid. Öster ifrån har jag aldrig hört talas
om någon fara, annat än den, som gällt grannen från Sverige
själft. Hittills har det endast varit Danmark, som vållat
Sverige men, och det nu senast under kung Valdemar
Atterdag. Nu skola vi dock hafva fred med Danmark ...
hvarifrån skulle då faran komma öfver oss? Nej, ädle herre, saken
är den, att Danmark själft har de farligaste grannarne, hotas
ständigt af krigets olyckor, och därför behöfver det både
Sverige och Norge, men Sverige behöfver icke Danmark. Detta
insåg Margareta Valdemarsdotter, och däraf kom hennes
arbete för den kärliga förbindelsen rikena emellan, — ty tills
denna dag är denna förbindelse ingenting mer eller mindre
än ett svagt minne af drottningens sträfvande, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
