- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
127

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyckte han sig liksom se tårar i hennes ögon. Det var
tydligt, att det kostade henne mycken ansträngning att
bibehålla väldet öfver sig själf. Detta gjorde emellertid äfven
grefven å sin sida tankspridd.

Engelbrekt tycktes helt och hållet lefva i en annan värld,
så fåordig var han. Den enda, som var sig alldeles lik, var
fru Richissa, och med den finkänslighet, som utmärkte henne,
sökte hon bispringa sin frände, grefven, i hans bemödanden
att bekämpa den nedtyngda sinnesstämningen. Grefven märkte
det och nickade vänligt åt sin fränka. Det var dock svårt
att finna ett ämne, som icke närmare eller fjärmare berörde
den allmänna nöden, något som hon just sökte undvika,
emedan man därigenom med ens skulle hafva kommit midt upp
i det, som borde undflys.

Hon började därför tala om Kopparberget, men gjorde
därvid sådana frågor, som endast den kunde göra, hvilken
varit på stället, och hon vände sig därvid ofta till den unge
mannen. Detta innebar dock något, som stred emot
vedertaget bruk på de stores gårdar, liksom redan det, att svennen
fick plats vid den förnäme mannens bord, var en oformlighet.
Men svennen svarade så höfviskt, att det tycktes förnöja icke
blott Richissa utan äfven grefven, hvilken med välbehag lät
sin blick hvila på honom. Häraf väcktes äfven Engelbrekts
deltagande, och han såg på den förnäma fru med största välvilja.

»Man har sagt mig», sade fru Richissa slutligen, »att vid
Kopparberget skall vara en fristad för fredlöse män.
Förhåller det sig så?»

»Enligt konung Magnus Erikssons privilegier», svarade
Engelbrekt, Ȋger den biltoge mannen frihet till lif och
ägendom, men han skall dock försona målsäganden med böter,
efter som lagen stadgar.»

»Gäller det för hvarje biltog man?» frågade åter fru
Richissa, och emot hennes vilja darrade hennes röst, dock
helt omärkligt. Det behöfdes dock endast denna fina
skiftning i ljudet för att väcka Engelbrekts uppmärksamhet, och
hans lugna djupa blick hvilade forskande på fru Richissa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free