Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifligast var folkvimlet omkring de båda kapellen, där man
ville afhöra mässan till Sankt Eriks ära.
Vid det östra kapellet i närbeten af den påbegynta
kyrkobyggnaden stodo tvenne män inbegripna i ett samtal. Deras
anleten buro samma prägel, som låg uttryckt på nästan hvarje
mans och kvinnas, nämligen djup och tung sorg; dock stod
den liksom tydligare att läsa på böndernas än på
bergsmännens anletsdrag. Men midt i detta töcken, som ville skymma
bort blicken, tindrade ett viss något, som talade om vrede
och om hämndlust.
De tvenne männen voro en morakarl och en bergsman.
Bakom den senare låg en ovanligt stor hund, som dock vid
närmare påseende visade sig vara en björn. Han låg med
nosen nedhukad mellan framtassarna.
»I sägen något, Gunnar Larsson», sade bergsmannen, i
det han trädde båda händerna inom läderbältet, som omslöt
hans lif. »I sägen något, som påminner mig om
kyrkobygget här.»
»Kyrkobygget?» frågade morakarlen och såg förvånad på
bergsmannen.
»Ja, hafven I då icke hört, huru bergsmännen här utsågo
platsen för kyrkan?»
»Nej, Björn Bergsman, det hafver jag icke!»
»De drogo icke ens om saken, somlige ville hafva den på
andra sidan ån, andra vid Gammelberget, och då kommo vi
öfverens om att låta viga en byggningssten och lägga den
med ett klöf på en häst samt att bygga kyrkan, där hästen
stannade och lade sig ned.»
»Hm», sade morakarlen. »Du menar då, att Belgsting
gjort oss samma tjänst, som hästen eder?»
»Det menar jag! Belgsting känner jag föga mer än till
namnet, från den tid han red med silfverskodd häst, men
visst är, att enligt min tanke den litsle mannen här på
Kårberget är den rätte, han och ingen annan! Godvulen synes
mig dock denne Belgsting vara. Det säges, att han och
Engelbrekt hafva en gås oplockad med hvarandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
