Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland köpmansbodarna, tog en omväg och skyndade med stora
steg att komma öfver bron till västra stranden och de
byggnader, som här lågo ett stycke upp från ån.
Så gick en stund. Nu började det åter ringa i klockorna.
Mässan var slut, och folket började komma ut ur kapellen.
Alla togo riktning åt åsen till. Största antalet kom väster
ifrån, från kapellet vid Gammelberget. De gingo öfver en
bro och kommo så till en stor fri plats mellan ån och åsen.
Öfver denna bro kommo, bland de sista, tvenne män
vandrande. Den ene undersätsig, den andre högväxt och smärt,
och så fort man från samlingsplatsen fick sikte på dem,
hördes en hviskning gcnomsorla de församlade. Det var
Engelbrekt, och där han gick fram veko skarorna vördnadsfullt åt
sidan, lämnande honom fri väg uppåt åsen.
Han stannade midt för hus-klungan på sluttningen af
åsen. Vid hans sida, något bakom honom, stod Herman
Berman. Bönderna och bergsmännen slöto en vid halfkrets
omkring honom, så att kretsens båda flyglar stödde sig mot åsen.
Men just som Engelbrekt gick upp för åsen, och medan
folksamlingen slöt sig tillsammans i den vida kretsen, syntes
tvenne män på något afstånd från hvarandra komma från
västra sidan af ån och likaledes gå öfver bron samt sluta sig
till de församlade. Den ene af dessa var insvept i kappa
och hade öfre delen af ansiktet skymd af den neddragna
hattens brätten, den andre var svartbrödramunken.
När så allt var tyst, framträdde en gammal man med
silfverhvita lockar, densamme som var närvarande vid mötet
på Skjulsboklack, och han gick också uppför sluttningen ett
stycke och stannade midt för Engelbrekt.
»Som du vet, Engelbrekt, liksom vi alla», började den
gamle, »råda nu sedan långliga tider tillbaka utländske män
öfver Sverige och styra land och fästen, så att det kan ej
värre i riket stå än nu, och svenske män hafva sådan nöd,
att de hellre vilja dö än längre tåla slika gäster. De gjuta
ut sin svett och blod, men lida våld och stort armod, och
nu är det så långt kommet, att ingen kan råda bot därpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
