Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästa steget skall föra oss till lif eller död. Sådan är min
tanke, dock vet jag icke, om den delas af flera.»
Och åter blef det ett väldigt ropande, som tydligt
tillkännagaf, att mannen uttalat den allmänna meningen.
Engelbrekt hastade icke att afbryta ropen, men när de upphörde,
och allas blickar å nyo voro riktade på honom, då vinkade
han med handen, att han åter ville tala till dem.
»Ärligt var det ordet», sade han, »och som det höfves en
man. Men jag säger eder tillbaka min mening lika fritt ut:
kungen måste höra våra klagomål och svara på dem, innan
vi gripa till spjut och yxa. Han skall själf uttala domen
öfver sig, hvilketdera han vill, antingen regera Sverige, som
lagen säger, eller tvinga oss att gripa till vapen. Vår sak
är helig, ty den är rättvis! Men icke skola vi själfva göra
den ed, vi en gång svurit, till mened. Nu ligger den som
ett heligt altarkläde inför Herrans anlete, och hans änglar
stå där omkring ... icke skola vi själfva draga den ut ur
helgedomen och göra den till en matta, hvarpå vår grymme fogde
må kunna ställa sig och ropa ut öfver all världen: de äro
upprorsmän och rånsmän! — Beskickningen till konungen är
svår, sägen I, och ännu har ingen återkommit af dem, som
vågat vandra den vägen ... Nå väl, I män af Dala, jag vill
åtaga mig detta värf, jag vill begifva mig till konung Erik
och framföra edert ärende. Kommer icke heller jag tillbaka,
då är tiden till handling inne. Men kommer jag, så för jag
med mig till eder antingen ett godt budskap från kungen ...
eller också en höfvitsman åt eder. Där hafven I min mening,
gören nu, som I viljen och Gud gifver eder i hågen, men vid
det, som jag nu sagt eder, vill jag stå fast, så sant mig Gud
hjälpe och Sankt Erik konung.»
Dessa ord gjorde ett djupt intryck på alla. De förstodo
nu, att den lille mannen ville detsamma som de, men ville
det på ett sätt, som vältrade all blodskuld öfver från deras
hufvuden på konungens, eller på deras, som stodo omkring
konungen och hindrade honom att se de tårar, som flöto, och
det blod, som göts, emot Guds och människors lag och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
