- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
140

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

] 3t)

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.

Ocli männen svuro, som Engelbrekt ville, och därmed
upplöstes församlingen.

Men Engelbrekt stod tankfull och följde med ögonen den
böljande mängden. Det såg ut, som om ban haft svårt att
skilja ögonen från dessa dystra, bleka anleten, hvilka läto
böja sig under lagen, fast svärdsudden hölls emot hjärtat,
färdig att stöta till. Det ligger också något stort och härligt i
den lära, som dessa bondemän väl icke kunde uttala i ord,
men desto bättre och kraftigare i handling, den att manligt
bida, att fördraga och försaka — den att sin

. . . lefnads bleknande fröjd och storhet
kasta kungligt leende bort och dö.

Men snart nalkades den upplösta skaran Engelbrekt, först
en och en, och sedan i större hopar. Trängseln blef stor
omkring honom. Alla ville tacka honom, trycka hans hand och
bedja honom trygga sig vid deras svurna eder, måhända ock
varna honom i afseende på fogden. Det var med knapp nöd,
som ban kunde få tillfälle att säga några ord i örat på
Herman, hvarpå man såg denne oförmärkt draga sig ur hopen
och taga vägen nedåt bron.

Det dröjde en god stund, innan Engelbrekt kunde lämna
platsen. När han slutligen var stadd på vandringen till sitt
hem och hade kommit öfver bron, kom emot honom den
mannen, hvilken samtidigt med munken inträffat vid
mötesplatsen och öfvervarit sammanträdet. Mannen räckte Engelbrekt
sin hand.

»Hvad, I här, ädle herre?» utropade Engelbrekt, i det
ban mottog och tryckte den framräckta handen.

»Tack, ädle man! Alldeles så skulle äfven jag hafva
handlat!»

Engelbrekt log, under det han fortsatte sin gång, åtföljd
af grefve Hans, ty det var ban.

»Men då jag räcker eder min hand, Engelbrekt
Engelbrektsson», fortsatte grefven, »sker det icke blott som en
yttring af aktning för hvad jag här sett och hört, utan jag er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free