Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svennen inåt gården, men så kom en dräng, ledande ett par
hästar ut genom porten. Det var ett par ståtliga djur, och
de voro få, som icke visste, att det var de båda, som
Engelbrekt och Herman begagnade, då det gällde längre färder.
Inifrån gården hördes Herman ropa till drängen:
»Sköt väl om djuren, Per, så att de stå sig godt. I
morgon eftermiddag draga vi åstad!»
»Var trygg, herre, dem skall intet fela», hördes drängen
svara, »är Ola smeds hemma bara, så har det ingen nöd.»
Drängen syntes därpå i sakta mak leda hästarne nedåt
ån, för att vattna dem. Svennens uppmaning hördes mycket
godt af både Engelbrekt och grefven, som under tiden kommit
allt närmare. Plötsligt stannade Engelbrekt.
»Hvad är på färde?» frågade grefven och såg helt
förundrad på bergsmannen.
Frågan blef obesvarad, men Engelbrekt vände sig sakta
om åt det håll, hvarifrån de kommit. Grefven följde hans
blick och fick nu sikte på den lille spenslige mannen, som
aflägsnade sig nedåt ån och tycktes påskynda sina steg i
samma mån, som han aflägsnade sig från den folkuppfyllda
platsen framför Engelbrekts gård.
»Ah», sade grefven och vinkade till sig en af sina ryttare,
densamme som lämnade honom den viktiga upplysningen vid
Västerby, och som nu befann sig helt nära. »Du ser mannen
där nere, som har så brådt att hinna bron ...»
Ryttaren nickade.
»Det är Mårten Skrifvare», svarade han, »jag kände
honom genast, oaktadt förklädnaden. Han är fogdens högra
hand.»
»Följ efter honom», återtog grefven, »och skaffa mig säkra
underrättelser om hans ärende och hvad han ville här
invid porten! Det anade mig», fortsatte han, sedan ryttaren
aflägsnade sig, »jag tyckte väl, att jag sett förr den där
smygande figuren.»
Engelbrekt, som under tiden icke släppt den förklädde
ur sikte, vände sig nu om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
