Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Låt oss skynda!» yttrade grefven.
Och så fortsatte de sin gång. Vid porten mötte de en
morakarl, som redan satt till häst och tycktes vara i begrepp
att begifva sig på hemvägen. Bakpå hästryggen hade han
dock mera packning, än som tycktes behöflig för honom.
»Så tida, Spjut-Lars?» sporde Engelbrekt, just som karlen
red förbi.
»Vägen är lång», svarade bonden, »och jag har nödigt att
komma snart hem.»
»Du tager vägen åt Gagnef?» frågade Engelbrekt vidare,
då han såg bonden vända sin häst åt motsatt håll mot det,
som drängen tagit med hästarne, och hvilken väg i nordlig
riktning också ledde uppåt Siljan och Mora.
»Jag har köpegods med mig åt kaniken i Leksand»,
genmälte bonden och aflägsnade sig.
Kyrkoherdarne i Leksand och Stora Tuna hade en högre
värdighet än sockenprästerna i de öfriga dalsocknarna under
medeltiden. De voro medlemmar af domkapitlet i Västerås
och kallades därför kaniker.
Just som Engelbrekt nu gick in på gården, kom en man
med ett förbindligt leende mot honom. Han befann sig helt
nära, så att han utan tvifvel sett och hört Engelbrekt tala
med bonden. Mannen var klädd som en hanseatisk köpman,
och hans främmande uttal, när han sedan vände sig till
Engelbrekt, bekräftade också denna förmodan.
»Mitt namn är Lydert Rosenbrygge, köpman från Lübeck»,
sade han, »jag har åtskilligt af värde att bjuda eder, men
jag kan väl förstå, att tiden för köpslagan ej nu är lämplig,
och som jag hör, att det icke blir någon färd af förrän i
morgon, så är det god tid.
»Välkommen, köpman Lydert», hälsade Engelbrekt, »tiden
är, som I själf sägen, nu olämplig för köpslagan.»
Därmed skildes de åt. Men äfven grefve Hans lämnade
Engelbrekt. Han bebodde Boresgården, som var en slags
fogdegård, när särskild fogde var förordnad för Kopparberget.
Denna gård låg längre norr ut, och i riktning mot densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
