Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu menar jag, allt skall vara redo», sade han och
stannade vördsamt framför Engelbrekt.
»Och fogdens spejare?» frågade Engelbrekt.
»Du såg honom då ... ?»
»Jag såg en, men knappast var han den ende? Är du
viss på, Herman, att denne icke spejat ut dig?»
»En kan icke veta, hvar ormen allt kryper fram»,
genmälte Herman, »men knappt tror jag, att fogden skall få veta
timmen för vår affärd genom det, som hans kunskapare sett
och hört här på din gård, fader. Per träffade jag på
hemvägen och sade honom, hur det var, och att han skulle med
våra hästar rida norr ut och på en omväg möta oss vid Ornäs.
Det anade mig, att alla våra steg på det nogaste skulle
bevakas, och därför lät jag Per draga bort med hästarna
osadlade. Just som han var färdig, föll det mig in att kasta en
blick utåt vägen, och jag hade icke bedragit mig. Jag såg
och igenkände Mårten Skrifvare, som I, fader, sagt mig vara
fogdens kreatur. Därför ropade jag åt drängen, att vi skulle
fara i morgon. Sadeltyget skickade jag med gamle
Spjut-Jon-Björnssons söner. De voro här båda i stugan, när jag trädde
in, och sedan jag underrättat dem om hvad som var att göra,
voro de genast färdiga. Gunnar red först å stad. Han hade
din sadel med sig. Lars, som du mötte, förde min med sig
bakom sig på hästryggen. Jag menade, att båten borde hafva
minsta bördan, om den skall gå med riktig fart.»
»Må fogden så känna timmen eller icke», sade
Engelbrekt, sedan han en kort stund iakttagit tystnad. »I Guds
namn, så gifva vi oss af från S:t Örjans gille. Allt hvad som
göras kan, är gjordt. Du skall hafva tack, Herman!»
»Och hvem vill du ha till roddare öfver sjön?» sporde
svennen.
»Gamle Ulf skall ro oss till Vika!»
»Men det behöfves starka armar, fader. Vinden har tagit
till, det artar sig till storm åt natten, om det håller i.»
»Var lugn, min son, gamle Ulf har armar för två.»
Nu började husets hjon inkomma i stugan. Drängar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
