- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
152

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Dessa båda voro då de enda, som eder sven såg eller
hörde nalkas fogden?»

»Icke då!»

»Han har då förnyat sitt besök hos krämaren?»

»Jag sände honom ... Jag har inbjudit fogden med allt
hans folk till mig i kväll på fogdegården ... Där hoppas jag,
att han skall för detta dygn åtminstone lämna eder i fred.»

»I viljen mig väl, grefve Hans, och så som det nu är,
så blir icke blott jag, utan alla dalamän eder tack skyldig
därför ...»

»När då min sven», afbröt grefven, »kom in till fogden,
var där en munk af Sankt Dominici orden ...»

»En svartbroder?» utropade Engelbrekt med någon ifver.

»Ja, en dominikaner ... han var ovanligt lång, sade min
sven.»

»Johannes, nej ... omöjligt, omöjligt», framsade
Engelbrekt, dock mera för sig själf, än såsom svar på grefvens
utsago.

»Skullen I hafva anledning att fatta några misstankar
till mannen?» sporde denne.

»Nej, nej ... jag vill ej ens veta hvad eder sven hörde,
om han hörde något af deras samtal.»

»Föga var det också», genmälte grefven, »fogden såg blott
mycket glad ut och tackade vänligt den långe munken.»

Engelbrekts panna fårades och han tryckte handen emot
ögonen, men ögonblicket därefter var det, som om han
alldeles kastat bort all oro, och den rörelse handen gjorde, när
den åter togs från ansiktet, utmärkte snarare ovilja öfver att
han kunnat tvifla eller fatta någon skymt af misstanke mot
den, som han betecknat med namnet Johannes.»

»Nu är således vägen öppen och fri för eder, Engelbrekt,
tills i morgon middag», sade grefven uppmuntrande, »och
härmed bjuder jag eder ett hjärtligt farväl ... I tagen vägen
öfver Stockholm?»

»Jag menar det!»

»Jag köpte för litet sedan en gård där nedanför slottet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free