- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
154

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag kunde ej längre kvardröja, det hade kunnat väcka
misstankar. Jag måste följa Lydert Krämare!»

»Och sedan har du ej sett till honom?»

»Jo, just nu, som jag var stadd på hemvägen!»

»Och hvad sade han då ...?»

»Intet!»

»Intet ... jag förstår dig ej!»

»Just som jag vandrade utefter strömmen på denna sidan
förbi fogdegården, mötte jag en stor skara ryttare, de voro
väl sina femtio man. Jag steg åt sidan, för att lämna dem
väg. Det var ingen mer och ingen mindre än fogden själf,
och han red in på fogdegården ...»

»Men patern var väl ej med bland dem?»

»Nej, men jag mötte honom strax efteråt, och när jag
hälsade på honom, svarade han intet, och då jag frågade, om
han ämnade sig till fogdegården, nickade han blott. Jag sade
då till honom, att det var fogden, som red framför honom,
och att han ridit in på fogdegården, men han sade icke heller
då något, utan blott nickade.»

Engelbrekt tycktes sluka hvarje svennens ord, och sedan
försjönk han i tankar. Det tycktes arbeta inom honom, och
tankarne tycktes tynga honom, ty pannan lade sig i djupa fåror
och den vänstra handen tryckte häftigt svärdfästet. Härunder
öppnades en sidodörr, och hans hustru inträdde. Hennes
ansikte bar tecken af tårar, och man såg lätt, att hon bemödade
sig att antaga ett raskt och modfullt utseende, när hon
nalkades sin man.

»Stunden nalkas», sade hon och lade sin hand på
Engelbrekts, hvilken han stödde mot bordet, »kommer du hit åter
från gillet, eller begifver du dig därifrån på resan?»

»Jag tänkte det», svarade Engelbrekt uppfarande och
fattade sin hustrus hand, »jag tänkte komma hit tillbaka,
men nu gör jag det icke, vi taga från gillet vägen till sjön ...
Har Ulf gått?»

»Ja, det har han!»

Engelbrekt tycktes knappast uppfatta svaret. Han stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free