- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
166

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

] 3t)

engelbrekt engelbrektsson.

Här vid bägarens klang och grefvens angenäma sällskap
gick det ganska lätt för fogden att sätta sig in uti
förhållandena och stanna vid sitt en gång fattade beslut, det nämligen
att så mycket sig göra lät undvika all offentlighet vid den
förföljelse, som ban måste anställa mot sin förföljare.

Och grefvens svenner fyllde bågarne med godt vin, och
grefven log så vänligt, och fogden fann sig så väl, att. han
hade varit riktigt vacker denna kväll, om icke den där
lurande blicken, som dock alltid fanns kvar, påmint om ormen,
hvilken väcker afsky äfven då, när han ringlar sig af vällust
i solljuset.

Just som fogden var som bäst i tagen att inför grefven
uppdaga välsignelsen af sin styrelse i denna aflägsna del af
hans konungs riken, hördes ett ovanligt buller utanför
rummet och ljudet af en röst, som med en befallande ton bjöd
att föra någon inför fogden. Omedelbart därpå öppnades
dörren, och tvenne af fogdens ryttare inträdde, förande mellan
sig en lång dominikanermunk.

De stannade nere vid dörren, men bakom dem framträdde
Mårten Skrifvare.

»Förlåten, stränge herrar», sade han, »att vi störa friden,
men konungens tjänst går framför allt, och denne man . . .»

Skrifvaren hann ej fullborda sin mening, förrän fogden
sprang upp och gick häftigt öfver rummet ned mot dörren,
där munken stod med korslagda annar mellan ryttarna.
Fogden såg munken under ögonen ända in i den neddragna hufvan.

»Ha-ha-ha», skrattade han därefter, »hvad vill det säga,
hvarför kommer du nu inför mig på detta sätt, ärevördige fader?»

Munken pekade på Mårten.

»Hur hänger det i hop?» frågade fogden denne.

»Jag såg patern», svarade Mårten, »nere vid dörren till
svenstugan, när dörren en gång öppnades, och ban syntes
mig hastigt vilja draga sig tillbaka. Då gaf jag en vink åt
männen här, hvilka genast jämte mig lämnade
dryckesstäm-man och skyndade ut. Jag hörde då steg här på trappan,
och jag ilade upp. Det var riktigt den ärevördige patern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free