Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjärnan, och allt häftigare vinkade handen. Slutligen
öppnades dörren, hvarigenom hennes son skulle inträda.
Det var dock ej han som kom, utan en kvinna, men denna
kvinna bar Stigs ansiktsdrag, och den drömmande sade,
liksom till sig själf: »det är Stigs dotter». Emellertid såg hon
kvinnan, som hon kallade Stigs dotter, skynda fram till
sängen, molnet vek undan för henne, och hon fattade stjärnan
i sin hand samt skyndade ut.
Där ute var det mörk, kolsvart natt, men en kraftig hand
kastade stjärnan mot himlen, så att hon strålade ut öfver allt
Sveriges land. Men själf tyckte hon sig sitta på ett moln
och se neder öfver Ornäs och allt Dalarne och allt Sverige,
och vid hennes sida stod hennes man och framför dem begge
den mannen, som hon sett vid sonens hufvudgärd. Från
molnet sågo de alla tre ynglingen med den kraftiga armen,
som förmådde skingra det nattliga mörkret öfver Sveriges
land, och hon hörde sin man säga till den andra: »Du
började, Engelbrekt; han där har fullbordat!»
Så upplöste sig drömbilden åter, endast stjärnan, som
hon sett i Engelbrekts hand och vid ynglingens hjärta,
fortfor att stråla, ehuru den aflägsnade sig allt mera, på samma
gång som ljudet af hennes mans röst, när han tilltalade
Engelbrekt, fortfor att tona i hennes öra, tills slutligen af
alltsammans endast detta ljud återstod förnimbart för hennes själ.
Men det tilltog i styrka, det uppblandades med andra
röster och med vapenslammer, och så vaknade hon.
Hon satte sig upp i sängen. Det var ljus morgon. Men
drömmen stod lefvande för hennes inre åskådning, och
liksom en fortsättning på densamma, hörde hon samma
högljudda rop och rasslet af svärdsklingor, som korsades mot
hvarandra.
Hennes man hade stigit upp långt före henne, och en
hemsk aning genombäfvade henne. Hon störtade upp, kastade
på sig kläderna och skyndade ut på loftsbron. Här såg hon
genom ett af de små vindögonen ned på gården, där en
förfärlig syn mötte hennes öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
