- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
196

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24(5

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.

Engelbrekt stack sitt svärd i skidan och vände sig därpå
mot Hans Djäkn, hvilken kom honom till mötes.

»Det var en het otta», sade han och tryckte Ornäsherrens
hand, »fogdens knektar synas ej vara bland dina vänner, Hans
Djäkn .. . Hämta ditt svärd, karl», han vände sig härvid till
mannen, som han afväpnat, hvilken stod med korslagda armar
och betraktade honom, »hämta ditt svärd, du för det som en
karl, men bättre vore, om det sparades till bättre strider.
Här stå fredliga män, som anfallits af en öfvertalig tiendo,
och denne fiende bär hans färger, som är fogde öfver
Västmanland och Dalarne. Säg sven, hvad vill du med denna strid?»

»Fogdens befallning!» svarade svennen, »vi förde kungens
skatt till Borganäs, då våra dragare togos ifrån oss af
männen här på Ornäs. Jag har fordrat dem ut, och då de ej
lämnats, har jag velat taga dem med våld, det är min rätt i
fogdens namn.»

Engelbrekts blick mulnade vid dessa ord, och han såg
frågande på Hans Djäkn. Denne vinkade åt honom att följa
sig, och båda gingo till den byggnad, där kvinnorna fått sitt
hviloläger anvisadt öfver natten. Det dröjde några ögonblick,
innan de återkommo. Hans Djäkn hade under tiden i
korthet redogjort för allt, som tilldragit sig, och han talade ännu,
när de åter nalkades främlingen på gården.

>Och nu, vän Engelbrekt», sade han, just som de
stannade, »nu vet du allt, nu må du råda!»

Engelbrekt stod tyst ett par sekunder, hvarunder det
mörka molnet så småningom vek bort från hans anlete.

»Jag skulle hafva handlat som du, Hans Djäkn», sade
han därpå, »och jag är viss, att du nu vill handla som jag,
efter som du öfverlåter åt mig att här råda. Låt föra fram
dina dragare, lika många som kärrorna äro där vid kyrkan!»

Alla sågo förvånade på Engelbrekt, inen Ornäsherren gaf
ett tecken åt sitt folk, och snart såg man hästarna framföras
ur stallet. De leddes fram till platsen, där Engelbrekt stod.

»Nu skall du höra mitt ord och alla deras, som här äro
samlade», sade denne därefter, vändande sig till fogdesvennen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free