Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundraden mellan vår tids jämna landsvägar och den tidens
oftast endast för fotgängare och ryttare afsedda stigar. Långa
sträckorna gick vägen genom skog, och det var endast genom
pålitliga vägvisare, som icke tiden onödigt förspilldes. Detta
gällde dock förnämligast Garpenbergs socken, genom hvars
norra del han färdades. Ju närmare han sedan åter nalkades
älfven, desto mera bebyggd blef orten. Garpenbergs
koppargrufvor gå ända upp till hedenhös i ålder, men skola hafva fått
sitt namn af de garpar — såsom tyskarna under medeltiden
hos oss kallades — hvilka bearbetade dem för västeråsbiskopen
Israel Erlandsson Engels räkning. Denne biskop, som dog
år 1332 och sålunda tillhör folkungatiden, underhöll vid sitt
hof en mängd tyskar och var en bland de förste, som begynte
bryta malm här i trakten och upptaga grufvor. Sedermera
ägdes de af uppsalakaniken och kyrkoherden i Tuna, Nils
Michaelsson, hvilken domkapitlet mot både drottning
Margaretas och konung Eriks vilja valde till biskop 1396.
Men som nämndt är, gick Engelbrekts väg längre norr ut
genom denna socken, och det var först när han kom nedåt
By kyrka och Dalälfven, som han lämnade de stora
skogarnas enslighet och högtidliga tystnad. By kyrka är en af de
äldsta i dessa trakter, såsom dess gråstensmurar antyda. En
bonde från Fullsta — där en af denna tidens mäktige herrar,
Åke Johansson (Svarte Skåning) ägde en del jordegendom —
rodde honom öfver älfven, där denna utfaller i den stora
Bysjön och där nu färjan går öfver vid Södernäs. Sedan han
väl kommit in i Möklinta, var färden jämförelsevis mycket
lättare. Vägen gick här utefter den långa sandås, som,
börjande strax söder om Bysjön, fortsätter oafbrutet i sydvästlig
riktning ända ned till Fläckebo socken och därifrån i
sydostlig och sydlig ända ned till Mälaren strax öster om Västerås.
Likväl hade det hunnit blifva afton, när Engelbrekt ur
Möklinta red in i Sala socken. Hans häst, som var ett starkt
och uthålligt kreatur, äfven om han icke kunde i dessa
egenskaper mäta sig med Herman Bermans, började blifva trött,
och det fördröjde något det återstående af den väglängd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
