Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redo aldrig ut utan att vara åtföljda af ett betydligt antal
svenner, stundom flera hundra och alla beväpnade i blanka
rustningar. Den ensamme mannen måste därför af
biskopssvennen betraktas som en mycket obetydlig person.
Just som han stod i begrepp att aflägsna sig med hästen,
såg han på Engelbrekt, och det intryck, dennes ansikte gjorde
på honom, måtte hafva varit gynnsamt, ty han nickade åt
honom och sade:
»Jag heter Nils Bosson, behöfven I mig någon gång, så
skall jag ej glömma eder!»
Engelbrekt log åt ynglingens stolta hälsning och såg
honom snart därefter försvinna med hästen i en krökning af
den smala vägen. Själf gick han åter till sin häst,
öfvervägande om han borde sitta upp och fortsätta sin färd, eller
om han skulle invänta biskopen.
Han kände väl till biskop Tomas Simonsson i Strängnäs,
liksom han i allmänhet var mer eller mindre underrättad om
sina förnämsta samtida, och de store herrarna, till hvilka
biskoparna hörde, intogo för dessa tider en så viktig plats i
samhället, att en man, hvilken som Engelbrekt i allmänhet
följt med sin tids tilldragelser, icke kunde vara i okunnighet
om dem.
Biskop Tomas var en man, som stod högt i konungens
nåd. Han hade till och med af denne blifvit föreslagen till
ärkebiskop i Uppsala efter Johan Håkansson, som aflidit på
en visitationsresa i början af år 1432. Kanikerna i Uppsala
eller domkapitelsledamöterna hade dock förekommit konungen
och valt sin domprost Olof Larsson till ärkebiskop, hvilken
omedelbarligen därpå begifvit sig till Rom och där blifvit af
påfven invigd i sitt ämbete den 18 maj 1432.
Allt detta visste Engelbrekt. Han hade också hört, att
konungen i sitt missnöje med Uppsala domkapitel ville till
ärkebiskop utse en biskop Arnold Clementsson från Bergen i
Norge. Men huru denna fråga sedan utvecklat sig, visste
han icke. Och då han därjämte icke var blind för frågans
stora betydelse, i synnerhet som utgången af densamma måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>