- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
212

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24(5

engelbrekt engelbrektsson.

Detta hade till följd, att biskopens hälsning blef en belt.
annan, än som tillämnats. Öfverraskningen försvann snart,
och en innerlig välvilja lyste ur hans lifliga ögon.

»Jag står i tacksamhetsskuld till eder», sade han, »djuret
här är mig kärt, är en gåfva af vår nådige herre, konungen,
och tål icke gärna någon annan ryttare än mig.»

»Måttlig sak att tacka för, nådig herre», genmälte
Engelbrekt, »er raske sven hade godt gjort det där mig förutan.»

»Det menade ban just icke själf», återtog biskopen och
fortsatte med mycken liflighet, »sen I, det skall vara en af
de där egyptiska dagarna i dag, då man icke bör företaga sig
något. Min gamle stallare här ville också, att jag skulle
uppskjuta resan tills i morgon, eller hur, gamle vän!»
biskopen vände sig härmed med ett. vänligt leende till den bakom
ridande gamle herren, hvilken med en allvarsam min nickade
åt biskopen. »Hvad, skulle det ej vara nog, Björn
Erlandsson, med hvad som timat?»

Biskopen skrattade hjärtligt åt sin gamle skrockfulle
stallmästare, och hans munterhet smittade af sig, så att äfven de
allvarsamma Uppsalakanikerna drogo på smilbandet.

»Det väntade jag väl minst, vördige herre», inföll
Engelbrekt, »att få höra någon af edert följe våga tala 0111 de
egyptiska dagarna. Minnes jag rätt, så var det på ett kyrkomöto
i Arboga för tjugo år sedan, som Svea rikes biskopar och
prästerskap förbjödo såväl dessa egyptiska dagar som hvarje
annat hemlighetsfullt sätt att utranska tillkommando ting,
släcka eld, döfva svärd o. s. v.»

»I hafven rätt», genmälte biskopen, »men sen I, de gamla
vanorna hänga i, och det ligger intet ondt däri, när det blott
skänker oss ett godt skratt. Det onda försvinner icke ur
världen i vår tid, det lefver vid sidan af det goda, ofta i en
skönare dräkt än det. Lyckligt, 0111 vi på det stora
skördefältet blott hinna så pass långt, att vi kunna skilja den goda
blomman från den onda.»

»Jag skulle vilja begagna mig af det förbjudna onda»,
gcntog Engelbrekt, »i afseende på helt viktiga ting.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free