- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
214

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Mycket mäktig månde konung Erik tycka sig vara»,
fortsatte därpå Engelbrekt, »som vågar trotsa själfve den
helige fadern i Rom.»

»Än Sveriges biskopar och prelater», utbröt härvid
ärkedjäknen Peder Hemmingsson, »menen I faran att trotsa dem
vara ingen!»

»Domkapitlet skulle alltså icke vilja mottaga konungens
man ...?»

»Domkapitlet har gjort sitt val och därvid skall det
stånda, må så tio kungabref komma.»

Det märktes tydligt, att förbittringen var stor hos
prelaterna, och utan tvifvel voro de öfriga kapitelsmännen af
samma tanke som dessa deras främste män. Engelbrekt log
i sitt sinne åt den hetlefrade herrens förbittring, och han
hade på tungan att framdraga föredömet af ärkebiskop Jöns
Gerkesson, en dansk man, som endast genom konung Eriks
myndighet blef ärkebiskop 1408 och oaktadt alla de
skändligheter, som han utöfvade, innehade ärkebiskopsstolen ända
till 1421. Det var nu nästan alldeles lika som då;
domkapitlet hade äfven då valt sin domprost, men gaf vika för
konungen, som lyckats vinna påfvens stadfästelse för sin
man. Motståndet var dock nu segare, måhända mycket
därför, att Olof Larsson var en kraftfullare man än Jöns
Gerkessons motståndare.

»Huru det nu är», vidtog Engelbrekt, för att afleda
samtalet från detta pinsamma ämne, »så står det illa till i
Sveriges land, hvar helst man kastar blicken. Största olyckan
synes mig dock vara den, att det är, som om vi ingen
konung hade. Sedan 1414 har knappt något räfsteting blifvit
hållet, och kungen själf hafva vi så sällan sett till, att vi
lätt kunde alldeles glömma bort honom. Längre upp än till
Vadstena har han icke kommit, allt sedan drottning
Margareta dog, Gud hennes själ nåde; och mig veterligt har han
icke sedan dess varit mer än fyra gånger i Sverige, sista
gången 1430 i februari strax efter drottning Filippas död,
Gud unne hennes själ en evig ro, och då hade nio år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free