Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutit, sedan hans näst föregående besök. Kan dock vara, att
allt detta onda härflyter af kriget.»
»I tagen ordet ur munnen på mig», inföll här mycket
ifrigt biskop Tomas. »Det är det olyckliga kriget, som vållat
både det ena och det andra. Nu har dock kungen fått fred
med hansestäderna, och han håller som bäst på att
underhandla med grefve Adolf af Holstein, så vi skola hoppas på
en snar och lycklig ända. Låtom oss därför icke vidare tala
illa om kungen, utan afbida hvad Herren oss tillskickar.»
Under det talet sålunda fortgick, hade man fortsatt ridten
och hunnit ungefär midt för Kalmar kyrka. Härifrån hördes
redan på långt håll slamret af vapen och en mängd hästfötter,
som trampade marken. När man kom fram till ett ställe,
där en sidoväg mynnade ut till stora landsvägen, såg man
en mängd riddare i blanka harnesk och svajande fjäderbuskar,
åtföljda af en stor skara ryttare.
»Ser jag rätt», sade biskopen därvid och vände sig om
till svennen, som gifvit Engelbrekt det stolta löftet om
framtida erkännsamhet, »så rider din fader där nere, Nils Bosson!
Du äger mitt tillstånd att rida honom till mötes. Troligen
hafva vi samma mål för vår färd, och då månde vi sedan
rida tillsammans.
Den raske ynglingen lät ej säga sig detta tvenne gånger,
utan sprängde af som en blixt mot riddarne. En af dem red
emot gossen och följde honom sedan fram till biskopen. Natt
och Dags-vapnet var i lysande färger måladt på hans sköld.
När han kom in emot biskopen, hälsade han höfviskt.
»Väl mött, riddar Bo», hälsade honom biskopen tillbaka.
»Jag har längtat efter att träffa eder.»
»Bäst mött, när man möter sin son, vördige fader»,
svarade riddaren, »helst om I finnen honom vara eder till behag.»
»Väl med den saken, riddar Bo Stensson. Gossen brås
på sin moder, den ädla fru Karin Sture, Guds välsignelse
följe både henne och eder!»
»Tack, vördige fader! I ämnen eder till Skälnora, efter
som jag hörde min son säga, och där skolen I träffa fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
