Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gör han! Och riddaren, som nu talar så högljudt
där till vänster om biskopen, är också en svåger till Karl
Knutsson. Det är herr Nils Stensson, som är gift med
Margareta Knutsdotter. Men tyst, riddaren tyckes hafva något
högst märkligt att berätta, efter alla lyssna så noga till
hans tal.»
Uppmaningen behöfdes dock icke. Engelbrekt var idel
öra, ännu medan prelaten talade, och riddarens ord hade en
så kraftig verkan på honom, att han liksom omärkligt drogs
framåt. Han red nämligen helt nära vägkanten, och så
upptagna voro alla af hvad riddaren berättade, att de ej märkte,
huru han så småningom red förbi dem.
»De jaga dem», hördes riddar Nils Stensson afsluta en
mening, »som vi jaga smådjur i skogen.» Och han skrattade
därvid, så att det skallade i skogen, och äfven de andra
herrarna skrattade. Blott biskopen och riddar Sten Turesson
tycktes ogilla munterheten och således äfven hvad som
föranledt densamma. Knappt hade dock skrattsalfvan upphört,
förrän den lustige riddaren åter tog ordet.
»Och fogdarna hafva enligt min tanke rätt. Hvad klaga
bönderna öfver, hvarför skrika de ... nej, skär hufvudet af
tuppen, så gal han icke, och förr blir det icke ro i Sveriges
land, än dessa bönder lärt sig ära och akta sina konungar
och herrar. Fogdarna äro just nu som bäst i farten att tysta
munnen på dem. Må de hållas! Säkert är, att den, som
lider minst, skriker mest. I skullen se den ädle Otto
Torbjörnsson på Agneholm. Han gör pinan kort. Jag kommer
just nu från den trakten. Jag har varit hos vår frände
Magnus Filipsson på Säckestad. Där i trakten voro bönderna
stortaliga såsom de merendels pläga vara, när de icke få sin
vilja fram. Fogden lät dem hållas, men så hotade de att
klaga hos kungen, och då förde han dem ut på ett par stenar
i Gullspångsälfven utanför slottet, och där lät han dem klaga
af hjärtans lust. Den värste af skrikhalsarna förde han i
min närvaro ut på stenarna eller pinan, som bönderna kalla
den. Argare bof har jag icke sett än den bonden, och likadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
