Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 223 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag har begått ett fel mot eder», sade han, »jag vill
afbedja det. Glöm det om ni kan, hvarom icke, så straffa mig!»

»Och hvad har då förmått dig till detta tal, Nils Bosson?»
frågade Engelbrekt, medan hans blick som ett solsken hvilade
på den rodnande ynglingen.

»Edert tal och tanken på min moders ord, som jag kände
igen i edra. Väl ären I icke så mäktig en herre, som de
riddare, hvilka I lämnat, men hvarje man i Sverige är
friboren. Jag glömde det, när jag först såg eder. Men I skolen
nu säga mig, hvem I ären.»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] »Tack, käre gosse», sade Engelbrekt och räckte sin hand mot Nils. (Sid. 224.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>