Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huset stod där som i forna dagar, blickande med sina små
fönster liksom med förvåning ned på uppkomlingarna,
byggnaderna från i går.
Henrik Smed mottog med öppna armar sin gäst. Det
var en man med ett lifligt och godmodigt utseende. Han hade
nyss med sin husfru kommit hem från en lustvandring åt
Klara kloster till och höll just på att hemskicka en liten
gosse, som därunder varit honom följaktig, när Engelbrekt
trädde in. Naturligtvis åstadkoms därigenom ett afbrott i
hvad som föregick, och gossen stannade kvar. Det blef så
fråga om plats för Engelbrekts häst, som tycktes skänka
Henrik ett skäligt hufvudbry, ty han hade legt ut sitt stall
dagarna förut. Då steg gossen fram.
»Föga är det värdt att grunda på den saken, fader
Henrik», sade han, »i min farbroders gård här bredvid finnes plats
för hästen.»
»Spring då öfver till grannen Gellink, Kort, och spörj
honom till, om min gäst får sätta in sin häst där.»
Gossen sprang och var om några ögonblick åter.
»Jo», sade han, och tycktes själf vara mycket glad öfver
den nyhet han medförde, »där är plats för hästen, och jag skall
föra honom dit!»
»Tack, tack, min gosse», yttrade Engelbrekt, »hvad heter du?»
»Kort Rogge», svarade gossen mycket bestämdt.
»Och din farbror heter Gellink?» sporde åter Engelbrekt.
»Gellink är gift med hans faster», upplyste åter smeden,
»Gellinkarne äro två och rå om stenhuset här bredvid mitt.
Kort här är en rask och förståndig pojke, men mera fallen,
som det synes mig, för pennan än för släggan eller svärdet.
Också går han redan i skolan, och skall väl bli klerk med
tiden. Han sade ju så, den lärde herren, som kom från Lübeck
och bodde hos din far, nu för litet sedan?»
»I menen herr Jöns Bengtsson?» frågade gossen och tillade,
då smeden med en vänlig nick besvarade frågan, »ja, han sade
det, och han tillstyrkte min far att låta mig fortsätta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
