Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen nu fört i nära trettio år — detta föranledde mycket
missnöje hos städerna i allmänhet.
Däraf kom det sig också, att så få skepp syntes på
hamnen. Engelbrekt, som betrodde smeden sin afsikt att draga
till Köpenhamn, nämnde dock intet om anledningen till denna
resa, men uttalade sin farhåga att finna ett fartyg, som kunde
föra honom öfver Östersjön.
»Det tror jag dock», yttrade Henrik Smed, »skall låta
sig göra. Grannen här, Gellink, skall i dagarna sända ett
skepp till Lübeck, och hörde jag icke miste, så gällde
seglatsen äfven Köpenhamn. Det är gråverk från ärkestiftet, som
han tillhandlat sig. Vi kunna rätt så gärna först som sist
gå öfver till tysken och spörja honom, så få vi bästa besked.»
Hartlev Gellink eller Westfalare, som han också kallades,
emedan han härstammade från Westfalen, var sysselsatt i sin
packhusbod, när Henrik och Engelbrekt inträdde. Det var
en liten lättrörlig herre, som hade mycket att bestyra med
inpackningen af dyrbara skinn af både mård och hermelin,
flere timber. Största delen bestod dock af annat pälsverk,
såsom björn-, varg- och räfskinn. Äfven älghudar funnos till
stort antal i köpmannens magasin.
På smedens spörsmål svarade den vänlige mannen, att
fartyget i fråga väl skulle gå till Köpenhamn, men att han
icke kunde bestämma dagen, då det skulle lägga ut till sjös.
Sedan han tillika lämnat uppgift på, hvar fartyget låg och
hvad skepparen hette, togo de båda männen afsked, och
köpmannen ägnade sig med fördubblad ifver åt sina göromål.
Utkomna på gatan, visade smeden Engelbrekt närmaste
vägen, för att genom en af de så kallade vattenportarna
komma ner till hamnen och skeppsbryggan, hvarpå han
begaf sig hem. Engelbrekt vände sig om och gick åt den
utvisade gränden, som snart öppnade sig för honom, trång och
krokig. Just som han vek af nedåt denna, kastade han en
blick tillbaka på Själagårdsgatan och såg då en lång, välväxt
man, som tilldrog sig hans uppmärksamhet. En mängd folk,
som vandrade gatan fram, gjorde det dock svårt att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
