- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
235

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

balar om bord eller ej. Och han tyckte det vara riktigt
taladt, så I kunnen vänta bud hvilken stund och timme som
helst.»

Medan skepparen ännu var kvar, kom en sven från
slottet. Han var klädd i brunt och svart, så att halfva
kroppen var svart, den andra hälften brun, alldeles som Jösse
Erikssons knektar, fast dessa buro röda och gröna färger. På
tröjan var Kröpelinska vapnet broderadt. De innevarande
sågo förvånade på svennen, mest dock Henrik Smed själf.
Det var synbarligen något högst ovanligt att se en fogdesven
i hans hem.

»Bor Henrik Smed här?» frågade svennen.

»Jo, gör han så», genmälte smeden, »och hvad vill så fin
en herresven hos honom?»

»Här skall bo en bergsman från Dalarne vid namn
Engelbrekt Engelbrektsson!»

»Det äger också sin riktighet.»

»Det är alltså till mig, du är sänd?» frågade Engelbrekt,
med uppmärksamhet betraktande svennen.

»Fogden på Stockholms slott, herr Hans Kröpelin, sänder
en vänlig hälsning till eder med begäran, att I måtten
besöka honom på slottet!»

Det dröjde en stund, innan Engelbrekt svarade, men så
sade han kort och bestämdt:

»Hälsa din herre, att jag skall komma.»

»Det var min herres önskan, om det så var lägligt för
eder, att I skullen följa mig till slottet.»

Svennens tal och hela beteende var så olikt
herresvennernas i allmänhet och i synnerhet deras, hvilka man haft
tillfälle att se hos fogden öfver Västmanland och Dalarne,
att Engelbrekt med ett visst välbehag betraktade ynglingen.
Tillika innebar hälsningen från fogden mera en vänlig
inbjudning än en befallning, så att Engelbrekt beslöt sig att
följa svennen.

»Kommer jag ej tillbaka», sade han sakta till Henrik
Smed, som häftigt afbröt honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free