- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
237

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erikssons sven af den beskrifning, som brovakten lämnade,
igenkänna, att den han sökte var ibland dem, som föregående
dagen ridit in till Stockholm. Vakten hade äfven, dock
alldeles händelsevis, sett honom rida framåt kyrkan, hvaraf man
kunde sluta, att han styrt kosan inåt staden.
Borganäsknekten kom på detta sätt till torget vid rådstugan — det
var tidigt på morgonen — och här ville hans lycka, att en
af rådstjänarna mötte honom, som likaledes föregående afton
sett mannen taga af inåt Svartmangatan och i honom
granneligen märkt en främling.

Sålunda kom det sig, att Engelbrekt kunde se honom,
då han gick nedåt hamnen. Svennen hade också i samma
ögonblick fått ögat på Engelbrekt och skyndat fram till
gränden, vid hvars hörn han stannade, för att ytterligare följa
sitt rof och få reda på hans bostad. Just som han då skulle
gå ned i gränden, fick han sikte på den lille Kort Rogge,
som nyfiket stod och betraktade både honom och Engelbrekt,
hvilken fortsatte sin gång framåt i gränden. Detta gaf
svennen anledning att fråga gossen om mannen, som de sågo i
gränden, och till sin förvåning och glädje fick han af gossen
alla de upplysningar, han behöfde.

Han skyndade genast upp på slottet, mon fogden hade
ridit ut och skulle ej komma åter förrän efter middagen.
Detta tycktes förvåna mannen, som väl hade väntat mera
ifver hos fogden, rörande så viktiga ärenden som dessa, hvilka
han mer än väl visste, att det af honom öfverlämnade brefvet
innehöll. Emellertid måste han vänta, och ett par timmar
efter middagen först fick han berätta för fogden hvad han
upptäckt rörande Engelbrekt.

Till hans ökade förvåning sågs dock intet mått och steg
vidtagas att upphämta den farliga mannen till slottet, men
han tänkte inom sig, att fogden ville gå tillväga med mycken
försiktighet och därför afbida natten. Med en viktig och
hemlighetsfull min gick han omkring bland knektarna i
borgstugan, inväntande hvad som komma skulle.

Han fick då se emot aftonen den så länge väntade komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free