- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
250

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känner jag, det har min lybske skeppare berättat mig, liksom
om eder fångenskap. Men huru I kommit hit, det är något,
som Didrik Gös ej hade på sina papper.»

»Jag är här på mitt hedersord att återvända i
fångenskapen inom viss tid, så vida ej mitt ärende hos konungen
lyckas.»

»Och det ser mörkt ut ...?»

»Än vill jag dock en gång spörja honom till.»

»Och om han vänder eder ryggen lika snöpligt som
denna kväll?

»Nå väl ...»

»Så återvänden I till Lübeck och till fängelset?»

»Hvem tagen I mig för?» skrek riddaren till vid denna
fråga och sprang upp. Men Engelbrekt lade sin hand på
hans arm och såg på honom med denna honom egna blick,
som både kunde tända och stilla storm.

»Jag håller eder för en ärlig svensk man, för hvilken
äran gäller högre än lifvet. Så är det ock med dem, som
jag vill lösa ur en näslig fångenskap. Måtte mitt ärende
lyckas bättre än edert, riddare! Ty så mycket tror jag mig
kunna säga, att hvar så I själf och edra fränder icke lösa
eder ut med fullviktiga silfvermarker, icke lärer konungen
göra det.»

Engelbrekt tryckte riddarens hand och aflägsnade sig.

Det var en obeskrifligt vacker afton, en af de första
dagarna i juni. Allt var tyst och ljumma fläktar från
sundet flögo öfver Absalons stad, liksom hälsande från Lund,
från ärkebiskopsstaden, och hviskande om gångna tider af
storhet och ära, då Valdemarerna sträckte sin spira öfver
Östersjöns sydkust, och då fred och sämja och broderskap
rådde mellan Sveriges och Danmarks besläktade folk utan
något föreningsbref, utan några svurna eder.

Ännu var väl ej dansken hatad inom Sverige, men
tyskarne voro det, och hjälpte dansken att förtrycka folket mot
lag och rätt, så det var klart, att man snart nog skulle komma
att omfatta honom med samma känslor och hänföra honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free