Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de prelater i Sverige och Danmark, som I kunnen mest
räkna på, och kalla dem hit till eder i Köpenhamn, och här
skola de uppsätta en offentlig vederläggning af domprost Olofs
tal där ute hos påfven och kardinalerna ...»
»Ah ... det förslaget synes mig värdt att tänka på»,
afbröt konungen.
»Enligt min underdåniga tanke», återtog ärkebiskopen,
»skall knappast mer behöfvas för att domprost Olof skall
förlora sin sak ...»
»Och hvilka skulle biskoparne vara?»
»Ärkebiskop Petrus i Lund ...»
»Godt, de danske ligger det mindre vikt uppå! Hvilka af
de svenske viljen I hitkalla ...?»
»Jag har tänkt mig», yttrade biskopen, långsamt
uppräknande namnen, »biskop Tomas i Strängnäs. Han är eder af
gammalt tillgifven. Vidare biskop Sigge i Skara och biskop
Nils i Vexiö. Den förre är en from och medgörlig man, och
den senare är nödvändig genom det stora anseende, han vunnit
på kyrkomötet i Basel.»
»Godt, ärkebiskop Arnold», hördes konungen med tydlig
belåtenhet yttra, »den saken hafven I tänkt ut förut. Sätten
upp kallelsebrefven. Jag skall i morgon underteckna dem,
så kunna vi snart nog hafva saken klar.»
Därefter blef det tyst i rummet. Dörren öppnades och
tillslöts, och stegen hördes i det af taklampan upplysta
rummet, hvarpå de bortdogo, sedan den yttre dörren till detta
blifvit stängd.
Engelbrekt drog ett djupt andetag. Men han hade knappt
hunnit hämta sig från den själsspänning, hvari han befunnit
sig, förr än åter steg af tvenne personer hördes, och de
nalkades jungfru Britas rum.
Det var Erik Axelsson och konungens läkare, fader
Martinus. Den senare bar ett litet silfverbeslaget skrin under
armen. De hade sett konungen försvinna åt detta håll och hade
icke vågat begifva sig dit, förrän de sett konungen återkomma,
hvilket de förstodo, att de ej skulle behöfva vänta länge på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
