- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
261

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KÖPENHAMN.

261

hvilken väg hon tagit. Fru Märta visste det väl, men hon
hade heligt lofvat att tiga. Jag vet ej, hur det gick till,
men det slog mig som en blixt för hufvudet, att min fromma
drottning velat vandra S:t Britas väg till Yadstena åter, till
fots, ensam, midt i vintern, en pilgrimsfärd, lika farlig,
men . .. men kanske mycket uppriktigare än den, som han
där uppe, hennes herre, företog till den heliga grafven. Jag
begaf mig på väg att söka henne, och [där vid Kälfvesten, vid
källan, som bär S:t Britas namn, där låg hon på knä och
bad, min stackars sjuka drottning, som aldrig tänkt en ohelig
tanke! och jag var som förtrollad: om det gällt mitt lif, så
hade jag ej velat störa henne i bönen. Men så reste hon sig
upp och sjönk åter ned, reste sig ännu en gång och tog ett
steg framåt och föll afdånad till marken.»

Då var det, som I kom till stället, liksom skickad af S:t
Brita själf, och tillsammans förde vi den dödssjuka
drottningen till klostret igen. Minnens I systrarnas tårar och den
fromma syster Bengtas klagan? Ja, ja, frommare syster har
icke knäfallit inom S:t Britas klostermurar än vår drottning,
som nu är salig hos Gud i himmelen.»

Gubben lutade sitt hufvud mot handen, som om han
öfverväldigats af sitt minne.

»Väl minnes jag allt detta», inföll Engelbrekt, »och aldrig
skall jag eller kan jag glömma den dagen, då drottning
Filippa tackade mig och bad mig hälsa männen där uppe bland
Dalarnes berg. Aldrig har jag sett ett ansikte, som så
uttryckt lidande och ödmjukhet på en gång, som hennes gjorde
det. Men då var den ädla drottningen bättre; det var dagen
därefter. Icke var det väl af den vandringen, som hon tog
sin ohälsa?»

»Nej, nej, visserligen icke, så vidt jag förstår det. Det
onda hade djupare rötter än så. Men min konst räckte icke
till. Herren saknade en af sina änglar där uppe, därför
tillät han ingen dödlig att böta det onda, hvaraf
drottningen led.»

»Man har talat hårda ord om konungen . ..»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free