Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den sörjande och längtande anden, och Cecilia frambesvärjer
henne, hvar gång hon lyfter Filippas spira.»
Men sommarnattens skuggor lade sig allt djupare kring
konung Eriks borg, och ljusen började slockna i hans gemak.
Då skildes de båda männen åt.
*
V.
Hos konungen.
Det var om morgonen dagen därpå. Solen steg upp på
den klaraste himmel, och lärkorna hördes sjunga på afstånd
utanför staden. Engelbrekt stod redo att anträda sin
vandring till konungen och hade just spänt om sig svärdet, då
steg hördes utanför rummet. När dörren öppnades, steg fader
Martin in.
»Guds frid, Engelbrekt!» sade han och slog upp en vid
kappa, hvari han insvept sig, »jag står på resande fot, skall
öfver till Skåne att se om den unge slagskämpen sedan i går,
men dessförinnan måste jag tala vid eder.»
»Kan jag vara eder till någon tjänst, så talen fritt ut.»
»Tvärt om, jag tror mig kunna göra eder en tjänst. —
I kommen hit i något ärende till kungen?»
»I sägen det!»
»Lyden då mitt råd och vänden eder till jungfru Cecilia!»
»Fader Martin», utbrast Engelbrekt, och en rodnad
spelade öfver hans manliga drag, »hvad gifven I mig där för ett
råd — !»
»En väns råd», svarade gubben leende, »jag menar, att
en hvar, som har något att kära hos konungen, vill vinna
sin sak, och viljen I det, så talen icke med konungen först,
utan med jungfru Cecilia.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0267.html
