Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är då icke skämt, som I talen ...?»
»Nej, nej, det är mitt fulla allvar!»
»Och det är den fromme tillbedjaren af drottning Filippas
minne, det är den mannen, hvars sorg framkallas, hvar gång
han ser Cecilia härska i sin forna drottnings stad, det är den
mannen, som råder mig att kyssa frillohanden, innan jag talar
med konungen —?»
»Det är den mannen, det är jag, fader Martin!»
»Så hören då mitt svar, fromme fader ...»
»Först skolen I få höra de bevekelsegrunder, som förmått
gamle Martin att gifva eder detta råd. I kunnen tro, det
smärtar mig mera än eder ... Jungfru Cecilia känner hvad
som tilldrog sig i natt i jungfru Britas kammare, det kan
gälla lif och frihet för eder. När konungen saknade den unge
riddaren i dansen, blef han genast misslynt, och Cecilias skarpa
öga upptäckte, att jungfru Britas kind bleknade därvid.
När allt var slut där uppe, följde hon denna senare till hennes
rum, och där såg hon blod i sängen. Jungfrun föll på knä
och grät, och då hon icke vågade bekänna sanningen, sade
hon, att hon sett en främmande man bära den sårade riddaren
in i sitt rum. Svennen, som visat mig till er bostad, hörde
allt, han var ock den, som skaffade jungfrun reda på hvem
främlingen var.»
Engelbrekt hörde uppmärksamt på den gamle mannens
ord, och väl drogo sig därunder hans ögonbryn tillsammans,
men i öfrigt kunde man ej i hans anlete se något tecken till
oro eller fruktan.
»Hafven tack, gamle man», sade han, »I hafven velat visa
mig vänskap, men I öfverdrifven saken.»
»Ack, I kännen icke konung Erik och hans hof; fly, fly,
medan tider är, följen mig öfver till Skåne, och tagen Erik
Axelsson med eder tillbaka. Han skall icke tveka att säga
eder fri. Men att nu, att denna dag gå upp till konungen,
det vore att blindt offra edert lif, så vida I icke viljen
dessförinnan vända eder till jungfru Cecilia.»
»Nämn icke vidare denna kvinna, fader Martin, vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
