Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes rätt hafva fattat betydelsen af Engelbrekts ord, och
de blickade med deltagande, ja, man kunde säga välmening,
emot honom.
Konungen stod med korslagda armar, hufvudet något
framlutadt, och hans blick hvilade på mattan, endast någon
gång lyftande sig upp, liksom för att flyktigt läsa i den lille
mannens allvarliga anlete, hvars öga ofrånvändt hvilade på
honom.
En kort stund förflöt, sedan Engelbrekt tystnat, och alla
afbidade hvad konungen skulle säga. På hans anlete kunde
ingen se hvad intryck mannen gjort.
»I både klagen och anklagen, Engelbrekt Engelbrektsson»,
afbröt konungen plötsligt tystnaden.
»Ja, herre konung», var Engelbrekts frimodiga svar, »och
jag lägger det till, att förr gå dalamännen från deras arf och
eget, förr vilja de lida döden, än de längre tåla sådan nöd
som nu.»
Vid dessa ord skiftade konungen färg och hans små,
svarta ögon gnistrade.
»Således också hot ...?» sporde han.
»Så vidt som sanningen kan både anklaga och hota, så
är det, som I sägen, herre konung. Ty få de icke hjälp i
sin nöd, skola de tvingas att hjälpa sig själfva, så kommer
ofelbart det att blifva verklighet, som nu blott är hot och
anklagelse eller klagan. Besinnen det, nådige herre, att I
ären satt till lagens högste vårdare, och tänken uppå de
eder, I svuren på Mora äng, då vi hyllade eder till vår
konung!»
»Kan du så ock bevisa din anklagelse ...»
»Herre», svarade Engelbrekt, och hans manliga stämma
darrade af rörelse, »för sanningen af hvad jag här inför eder
talat vill jag våga mitt lif. Sätten mig i torn och järn och
låten Jösse Eriksson komma hit, att vi båda må stå till rätta.
Är min klagan sann, må då lagens vrede drabba honom;
befinnes det åter, att jag har falskligen klagat inför min herre
och konung, må då detsamma öfvergå mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
