Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tömma sin vredes skålar öfver vår släkt. Där finnes ingen,
ingen, som är rätt lycklig ... Och ler glädjen någon gång,
så midt i blomman som bjudes ligger masken fördold. O
Gud ... ditt straff är hårdt», hon sammanknäppte sina händer
och blickade mot golfvet med en stel blick, hvarpå hon sakta
tillade, »men du är en rättfärdig Gud!»
»Ondt och godt följas åt», yttrade Engelbrekt, »de äro
dag och natt i lifvet och nödvändiga båda ... däri hafven I
rätt, för somliga är natten längre, för andra dagen. Men
sägen mig nu, var det du, Kerstin, som kallade mig hit, eller
var det ...?»
»Ack, det var både jag och min broders dotter, Cecilia, det
arma barnet som jag aldrig kunnat lämna, hvarken när faderns
grymma nyck ville sätta henne i Vadstena kloster eller sedan,
när hon följde salig drottningen, Gud hennes själ nåde, hit
neder ... I kunnen väl förstå, att vi längta höra ett ord där
hemifrån. Jag mötte eder i går, när I gingen upp från
hamnen; jag kom från kyrkan ... Jag kände eder genast igen,
men jag ville icke tro mina ögon. Först när jag fått
återkalla i mitt minne de forna tider, då blef jag fast öfvertygad
i mitt sinne, och när sedan händelsen timade med den lede
Otto Pogwisch i natt, och vi fingo höra, att en främling varit
i jungfru Britas rum, så anade det mig genast, att det icke
var någon annan än du Engelbrekt, och jag sade det till min
brorsdotter.»
»Och på hennes begäran är jag nu kommen ... Men huru
kunde hon väl känna mig?»
»Menar du icke, att gamla Kerstin kan beskrifva en man
sådan som du, så att hvem som helst kan känna igen dig.
Vi fingo tidigt i morse reda på din bostad, det var gamle
fader Martini sven, som tog reda på den, och min brorsdotter
var på väg att söka dig, då du mötte henne och den
förfärliga händelsen timade ...»
»Förfärliga händelsen, hvad menen I, hvad har timat?»
»Och I kännen det icke ... Det var kort efter sedan min
stackars Cecilia lämnat er, som herr Olof Axelsson, jungfru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
