Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gråt icke, Kerstin, tro mig säkert, en gång skall allt
blifva klart. Herren pröfvar, men han krossar icke.»
»Herren är rättfärdig», återtog Kerstin, »och sant lärer
det väl vara, att fädernas missgärningar straffas in på tredje
och fjärde led.»
»Och hvad menar du väl därmed?»
»Jag tänker på hvad min moder en gång sade, att
hennes svärfader flyttat från Lübeck till Sverige med en
förbannelse öfver sitt hufvud, och att min fader gärna velat offra
allt för att lyfta bördan bort och få de förfärliga orden
återtagna, men att han kommit till den förolämpades hus, just
som denne drog sin sista suck. Allt gick dock min fader väl
i händer, och Guds solsken tycktes hvila öfver hela hans lif,
men hans barn och barnbarn ... Min broder köpte för dryga
silfvermarker kyrkans och den helige faderns lösebref från
den dödes förbannelse, men ... Den korsfäste och alla heliga
martyrer stå oss bi hos den rättfärdige Guden där uppe, som
tagit solen bort och låtit sin straffdom gå i fullbordan med
mörker och onda dagar!»
»Amen!» yttrade Engelbrekt och hopknäppte andäktigt
sina händer. »Dock lärer väl han där uppe vilja något helt
annat än ett dyrköpt papper, om där också finnas tio påfvars
sigill under.»
»Och hvad, Engelbrekt?» utropade Kerstin med en helig
förskräckelse målad i sitt ansikte öfver det djärfva tvifvel
på påfvens och kyrkans makt, som låg uttryckt i
Engelbrekts ord.
»Ett rent hjärta, Kerstin!» var hans svar. Men liksom
brådskade han att komma ifrån detta ämne, tillade han
omedelbart därpå: »Endast så har en gjord gärning återvändo, och
därför upprepar jag mitt råd, följen mig hem, du och Cecilia,
lämnen denna konungaborg med dess otillåtna kärlek, där
blott bittra stunder vänta såsom gäld för stundens njutning.
Kom Kerstin, kom ... vi vilja gemensamt arbeta på
försoningen mellan mig och Erik, och Cecilia skall vinna
fördubblad styrka af sin seger öfver sig själf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
