Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifligast brann dock oron för honom hos dem, som
närmare kände honom, och såsom naturligt var i hans eget hem.
Hans fromma hustru skötte på vanligt sätt om hus och hem,
men den drömmande blicken och det bleka anletet och
fåordigheten talade tillräckligt för den ängslan och fruktan hon
bar i sitt hjärta, ökade af sista aftonens uppträde på
gillestugans gård.
På aftonen dagen därefter hade fader Johannes kommit
hem. Han hade fattat hennes hand och sett henne så godt
och fast in i ögat och sagt:
»Var tröst, kvinna, med Guds och Sankt Eriks hjälp skall
fogdens armar denna gången vara för korta!»
Och hon hade framfört Engelbrekts hälsning, och fader
Johannes hade därvid vemodsfullt nickat emot henne. Men
likväl var det, som om hon ej hyst riktigt samma förtroende
till honom som förut, fast hon ej nändes låta honom märka
något sådant. Den brådska hvarmed munken den ödesdigra
kvällen hade kommit till gården, sedan Engelbrekt och
Herman begifvit sig till gillestugan, den hemlighetsfullhet,
hvarmed han gått till väga för att uttaga en häst ur stallet —
allt detta var något, som i hennes tanke anklagade mannen.
Det stred emot den öppenhet och rättframhet, som hon varit
van att finna hos honom, och som alltid och i allt skulle
iakttagas i Engelbrekts hus.
Allt som dagarna gingo, förbleknade dock dessa
anklagelser, när hon såg den kraft och det allvar, hvarmed munken
sökte uppfylla hennes frånvarande mans vilja och sköta hans
arbete, och i synnerhet när hon märkte, huru ömt han åtog
sig den sårade fostersonen.
Pater Johannes var en mångkunnig man, men framför
allt var han skicklig i konsten att läka sår, och han visade
prof därpå vid skötseln af Herman. När efter några dagar
munken en gång kom in i dagligstugan, där husfrun satt vid
sin spinnrock, som vanligt med tankarna långt borta i fjärran,
drogs hon med ens ifrån det osynliga till det synliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
