Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 289 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tack vare Björn i Varggården, handen darrade och klingan
kom litet på sidan om målet. Snart skall Herman vara karl
igen, lita på mig, matmoder.»

»Gud och den heliga jungfrun vare lofvad!» utbrast den
tilltalade, och hennes ögon fällde tårar af hopp och glädje, som
utöfvade ett gynnsamt inflytande på hennes sinnesstämning.

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] »Jag skall säga hvem som räddat ditt lif, Herman.» (Sid. 291.)

En som i hög grad bidragit till den lyckliga utgången
och det snara tillfrisknandet var Belgstings dotter, den
olyckliga Kerstin. Hon hade från sin kammare i loftet sett tåget,
när de buro hem den dödligt sårade svennen, och hon hade
äfven på afstånd sett den blåklädda jungfrun. Med en hos
svagsinta tämligen vanlig skarpsinnighet hade hon lämnat
sitt rum och på afstånd följt den nattliga vandrerskan, och
hon hade sett henne försvinna i fogdegården.

Följande dagen kom Erik till berget, och han medförde
de hälsningar från Belgsting, att Kerstin finge vara där hon
var, tills bud komme från fadern. Men underrättelsen gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>