Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga intryck på Kerstin. Det var nu något annat, som helt
och hållet fyllde hennes själ, och Erik, hvars sorg öfver
olyckan med Herman gränsade till förtviflan, blef henne en
välkommen hjälpare för utförandet af de planer, hvilka
upprunnit hos henne, snart sagdt utan att hon själf visste det.
Genom Erik fick hon veta hvem som bodde i fogdegården,
och med ens såg hon, hvad ingen annan såg, att grefvens af
Ewersten dotter älskade Engelbrekts fosterson.
Det var, som om en stråle af ljus återvändt i hennes
stela blick, när hon fick denna underrättelse. Hon hopknäppte
sina händer, och en suck stal sig fram öfver hennes läppar,
hvilka framhviskade namnet Magnus. Men så slocknade åter
ljuset i den smäktande blicken, och hon började sjunga, men
så sakta, så darrande, som om vansinnets ande blott
nalkades henne på afstånd:
Och alfven tog fram det guldhornet röd,
skönaste löfven de bära väl mig:
»härur skall du dricka både vin och mjöd!»
ty hon bär en löndelig ånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
