- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
295

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svartebrodern.

295

är värre än döden. Men vet du då säkert, att det verkligen
var fogden på Borganäs, som utskickat karlarna?»

»Yisshet bar jag icke, men misstanken är nog . .. jag
anklagar icke fogden, jag vill blott rädda grefvens dotter, om
något skulle hända . . .»

»Tar då lugn, min son, ty hvad som i det afseendet kan
göras är gjordt. Grefve Hans rider med stort följe, och ban
skall icke lämna sin dotter från sin sida.

»Ringa är faran midt på ljusa dagen, och på vägen . . .
men för den, som har onda anslag, äro nattens timmar de
bästa, och hans vägar kunna oftast icke finnas, förrän olyckan
är skedd.»

»Äfven för detta är sörjdt, stolts jungfrun går aldrig ut
utan att vara följd af säker betäckning, och nattvandringar
lärer hon väl icke företaga sig . . .»

Munkens öga hvilade härvid med en viss skärpa på
Herman, som icke kunde dölja, huru djupt ban berördes af paterns
både ord och blick. Dock låg det äfven värme i denna blick.
Det var icke en främlings, utan en väns. Och liksom för
att visa den orolige ungersvennen, huru nära hans
tillfrisknande låg honom om hjärtat, sade ban i det han vände sig
till Erik, som satt på bänken vid dörren:

»Försiktighet är dock alltid en god regel! Du, Erik, är
en flink gosse, och det kan icke vara ur vägen att hålla ett
säkert öga på fogden och hvad han tager sig till. Du kan
åtaga dig den saken, menar jag!»

Gossen flög upp, som om det gällt lifvet.

»Säkert kan jag det, fader Johannes, och I skolen få säkra
tidender; det kunnen I räkna på.»

»Yar dock ej för närgången, gosse», varnade patern, »din
fader sitter ännu i tornet, och fogden har icke glömt den
smälek, han led, då du undkom från Borganäs.»

»Hvad den saken angår», genmälte Erik, i det han
nalkades dörren, »så är jag dock nu i Engelbrekts tjänst . . . Hvad
betyder dessutom mitt lif, om jag därmed kan vara Herman
och dig till någon nytta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free